Jag ser min spegelbild suddig och oklar.
Tittar jag noga ser jag en blond tjej.
En blond tjej med guldfärgat hår och tårar av blod.
Därbakom mig står någon.
Någon som är ännu suddigare än jag.
Den någon är svart och suddig,
och hon står där bakom ihopkrupen.
Hon är spegelbilden för mitt inre.
Och hon krymper för varje titt i spegeln.
Efter varje slag så krymper hon,
och snart ja snart.
Snart så är hon osynlig.
Snart är hon precis så omvärlden som ser mig.
Osynlig.