Ser du trädens grenar

hur de perenna sträcker sig mot skyarna oavsett årstid

Ordens flykt över pappren

samtalen de heta nätterna medan städerna slumrar i småtimmarsdvala

Älvdansen som låter vårt blickfält vila

                från rörelserna

när de tilltar i en stormande närhetstango

Till slut var det gryningsljuset

längs dina kindknotor

som sökte sig in genom den florstunna morgontimman

Nattens silhuett som långsamt rör sig bort över nejden

reflexen av älskog som ännu vilar över din rygg

doften av närhet när dina läppar leker med lakanshörnet

då när den ena figuren brast

in i den andra

© Birgitta Wäppling, 10 juni 2017