Hon är för fin för mig
eller,
så är jag (bara) för ful för henne.

Jag är konstig,
eller så är hon (så) perfekt.

Världen kanske är lite extra snedvriden ikväll

( det värsta är)
på Tisdag lever fortfarande Lördagsångesten,
överallt,
inom hela mig.

Det händer att jag blir extra uppgiven,
vissa kvällar
( men det börjar lugna sig nu)

Det är beundransvärt ändå
( när jag tänker efter lite djupare än så)

Pendlande sekunder.
Glad, ledsen
förtvivlat svag, enormt stark,
gemenskap varmt innanför,
total ensamhet i mörkret,
- alltid utanför-

Jag vill
( bara bli en t-shirt tjej igen)
jag har slutat blunda över obehandlade resultat,
jag vill bara leva igen, sådär som jag gjorde förr.

Klipper mig loss,
glömmer, det mesta nu.

Letar efter känslan av ,
att vara jag .