“Idag ska jag visa dig Singoalla-berget. “ säger du och vi går mot parkeringen och din vita bil
din brusiga bilstereo som låter 50-tal
dämpar tystnaden som skapas mellan två människor som pratar konstant
om drömmar, rädslor och kyssar genom skärmar och pixlar
men som inte träffats på två månader

vi köper jordgubbar och kör till berget
det finns massor ord i bilen nu
sänker musiken
elektriskt
men vi får inte vara ensamma för snart kommer en barnfamilj med picknick och oboy och det enda jag vill är att vi ska vara färdiga med berget nu och gå hem till dig

Jag står på tröskeln till ditt rum
Universum
och jag vill säga nåt
men har tappat alla ord
vill säga nåt om att du är den
som jag borde vara med
att du är min människa och jag
din

den natten hinner vi se
tre filmer
utan att i efterhand
kunna återberätta vare sig
handling
karaktär
början
avslut
vi är upptagna med att upptäcka
nya födelsemärken
på varandras kroppar istället

varvar
mjukt
hårt
snabbt
långsamt
vårdslöst
oaktsamt
varsamt
omsorgsfullt
uppmärksamt
naglar river upp hud
jag är hög
världen har gått under utanför fyra väggar
inte-nudda-golv-leken och vi använder bara en möbel
golvet är lava
rummet är suddigt

efteråt
vänder jag ansiktet mot dig
leker med ditt hår
stryker fingret lätt
näsa
läppar
haka
målar, skannar, kopierar, registrerar
allt som är du
så när du är borta
kan jag ändå ha dig kvar
när jag tar tåget hem imorgon
Ord som “hem” och “tåg” borde
förbjudas