Själens still i
virvlar

i genomskinlighetens egg

runt och runt
min docka

i tvärs och kors
och cirklar

för det spelar ingen roll
var
hon finns kvar

som livet
rullar och rullar
varenda dag

sen så tar hon plötsligt en annan sväng

böjer sig ner
långt under fotfästet

och glider sakta
av

tystare än ingen annan kunde vara
en gudsförgäten skara