Plötsligt var jag en svart person,
svart och svår 23 år.

Jag gick med stadiga tunga steg i mina ormskinns kängor och klänning som var kort,
låren syntes högt upp.
Människorna vände sig om allteftersom min eleganta stil tappades bakom mig och efterlämnade spår.

Jag föreställde mig att den blev till slingrande mörka snokar, vilket gjorde att ingen vågade närma sig riktigt.

Det var precis som jag ville ha det, för den som högg den första ormens huvud från dess kropp skulle vara och bli min modige.
Riddaren på svart häst och tung grå nätbrynja som landade mot min kropp så den äntligen kunde få ro om natten.

Hen skulle begrava sig mellan mina ben och föreviga min outtröttliga lusta.

Skinnet i mitt sköte brann och bultade igen...