I parken Elvira Madigan, ett år senare är vi sen länge separerade.
Jag tänker att jag slutar som hon, liten och lätt far till himlen i en röd ballong.
Poff, putsväck, lämnar utan en minsta fläck.

Du och dina planer gick som en smäck,
ny mark, ny park, ny marsalk.
Ny show, nytt flow.
I nya lägenheten kan ni matcha varandras pengaglow.
Materiellt, likaställt.
Precis som du ville ha det, hennes plånbok är lika fet.

Upp ut i min ballong far jag mot min emotionella röda död.
År efter år sitter jag kvar i min sorgsna höst, i hopp om att du fortfarande hör min röst inuti ditt hårda bröst.