Hon kom likt en bris
ifrån sydliga nejder
med känsla vävde
hon in mig i ett
kärleksfullt rus

Hon tog mig med storm
och hon fyllde mitt segel
i vinden vände
sig kölen mot en
ny horisont

Jag tar mina vägar
i livet det fria
hän över haven
jag ställer min kos
och när jag når hamnen
där skeppet kan vila
är kvällningen kommen
och nära min ros

Hon strök likt en hind
kring färgstinna hagen
av luften välvde
hon sidvind för en
blå brigantin

Hon följde min färd
över azurblå vatten
motvinden vräkte
planade ut i
vindögats mitt