Det är en säregen plats,

som öppnar sig för oss

I en stor glänta,

står den tända milan

Furorna har fått ge vika,

för eldens kraft

Nu står de här

i samförstånd och balans

Under den sotiga brända marken,

växer deras rötter 

 Så sitter vi här,

på träbänkar i cirklar

Vi hör spelmannens sång,

och gitarrens fina klang

I den ljumma kvällen,

ljuder kolarens visa

Vi är i Dan Andersson land,

mitt i Finnmarken vida