förnedringen var total

katastrofen ett faktum

min kropp besudlad

min själ sårad och blödande

kämpade för mitt liv

förståndet i panik

det hemska som hänt

kunde inte hänt mig

lämnade min kropp

svävade iväg

smärtorna blev till njutning

allt för att slippa det onämnbara

efter en evighet var allt över

jag återvände till min kropp

till det smutsiga det kletiga

åh som jag hatade det

minnet vill inte glömma

det lever ännu kvar

jag ryser ännu som då

när någon främmande rör mig

vem vet vad människor döljer

vad som rör sig i deras sinne

hur veta på vem man kan lita 

i denna värld av ondo