du har flera promille i blodet när vi
sätter oss i din bil 02.30
höga på varandras celler och spliff
skrattandes som små barn i en
spännande lek
på liv och död
sträcker mig efter sista flaskan i handbagaget
känner den i levern
jag lever

jag har alltid varit bra på att romantisera
fantisera död
att dö
med dig

“tror du det är mest obehagligt att drunkna eller brännas till döds?” frågade jag på vår första dejt
“dom säger att drunkna är skonsamt men jag tror inte det. Jag tror på att hoppa. I fallet kan man vara vem som helst. Man är evig. ” svarade du utan att blinka

din knastriga bilstereo sjunger
if a double decker bus
crashes into us
to die by your side is such a heavenly way to die
och vi skriker med Morrissey på fejkbrittiska i bilen och avskyr världen ihop
odödliga oövervinnerliga

“men innan vi dör ska vi tatuera in likadana födelsemärken så världen fattar att vi borde fötts likadant” sa du
“vi föds på nytt,
du och jag alltid” svarade jag

“fast jag tror inte vi lever så länge”

blåljusen blinkar förbi och vi skrattar hysteriskt
alla andra är så jävla dumma i huvudet
jag lägger handen på ditt lår du tar den och kysser
biter lätt
och håller kvar med bara ena handen på ratten resten av vägen

finns inget vackrare än ungdomsövermod