Det måste finnas en utväg. Jag ser mig omkring men det finns ingen dörr. Taket närmar sig golvet. Andedräkten är som ett vilddjurs. Paniken är nära.

Då ser jag ut genom fönstret att en promenad är på väg mot det röda tegelhuset i bakgrunden. Taket har slutat andas och jag närmar mig inte längre mig själv. En blomsterbukett är i antågande och jag antar att den tillhör någon annan.

Ständigt denna någon annan. Som spelar in mina drömmar och skickar dem till Kontrollmyndigheten för skraplotter. Jag vinner aldrig fem nummer i rad och en klapp på axeln från min kära småskolefröken på 60-talet. Fast hur kär var hon? Om jag inte minns fel var hon en frireligiös hagga. Jag vände det hon sade baklänges för att se om det blev något fräckt. 

Det måste finnas en annan utväg än den självklara. Jag ser mig omkring i rummet men det finns ingen dörr i tapeterna. Taket närmar sig det nyligen lackerade golvet. Andedräkten är som ett vilddjurs eldfängda blick. Synestetik. Paniken är nära att blomma ut i vindpinade fragment av en normalitet.

Då ser jag ut genom det blinda fönstret att en gammal promenad är på väg mot det röda tegelhuset i bakgrunden där endast de dumma vågar vandra. Taket har slutat andas sin nervgas och jag närmar mig inte längre mig själv från sidan. En blomsterbukett är i antågande strax bakom de lyckta dörrarna och jag antar att den tillhör någon annan än den som luktar i min närhet.

Ständigt denna någon annan som ingen vill veta av. Som spelar in mina glömda drömmar och skickar dem till Kontrollmyndigheten för vinstlösa skraplotter. Jag vinner aldrig fem nummer i rad på livets lotteri och en vänlig klapp på axeln från min kära småskolefröken på 60-talet som är död och begrvad sedan länge. Fast hur kär var hon mig egentligen? Om jag inte minns helt fel var hon en vettlöst frireligiös gammal torr hagga. Jag vände det hon sade baklänges ord för ord för att se om det blev något fräckt.

En dag skall vindarna vända och tankelooparna rätas ut, bli till spjutspetsar mot framtiden. Men än har inte tankelooparna rätats ut och vindrana har ännu inte vänt och blvit spjutspetsar mot framtiden. Allt är i sin linda, denna linda bensin.

Och när vindarna vänt och tankelooparna rätats ut och blivit spjutspetsar mot framtiden kan jag lugnt konstatera att det fanns en utväg, liksom du andas in andas du ut fast tvärtom. Liksom du går in i tankefällan eller ordfällan och tar dig ur det. Liksom jag är du och du är jag och vi är tillsammans i en text i ingetland. Ingetpersonernas rike i bortomheten.

En dag skall förvirringens tid vara förbi och vi har nått en högre grad eller nivå av förvirring. Då finns det ingen återvändo.

Men ändå.

Det måste finnas en utväg. Jag ser mig omkring men det finns ingen dörr. Taket närmar sig golvet. Andedräkten är som ett vilddjurs. Paniken är nära.