Det är som att ständigt befinna sig i krig.
Du är ständigt på din vakt, rädd för att någon skall anfalla.
Du vet aldrig vad som komma skall och måste alltid vara i beredskap
för det värsta.

Det är en ständig kamp för överlevnad, för att komma någon annanstans. För att fly från mörkret som ständigt jagar dig. Och hur fort en än springer så är mörkret, ångesten och livet snabbare. Hack i häl, hela tiden.

Jag skriker, fast ingen hör. Jag är fången i ett liv jag aldrig bad om.
Jag är fången i värld som inte vill ha mig, som utsätter mig för helvetets prövningar. Och hur snabb jag än är, så ligger mörkret mig tio år senare fortfarande hack i häl. Men snart orkar jag inte springa mer. Jag snubblar mer och mer över mina egna ben och sliter mig ständigt loss från det som håller på att ta mig ifrån denna värld.

Jag orkar inte kämpa emot mycket längre. Snart finns det ingenting kvar av det som en gång var jag.

Mörkret. Ångesten. Döden. I´m all yours.