mänskligheten kan liknas som dominobrickor
för det verkar som att vi faller en efter en
på grund av varandra

hjärtan ritar vi mellan blocken
tills det slutar med att vi
dödar papper med naglarna
och allt detta
när vi insåg att tuschen inte matchade din tröja

det händer att vi fastnar i det vi trodde
var en tunnel med ett slut
och egentligen kommer vi därifrån nångång
men ibland har vi bara glömt bort var
strömbrytaren sitter

och stan har feber inatt
för alla de gånger vi kunde mått bra med varandra