När jag vaknar finns den bara där, känslan som pockat på uppmärksamhet och kämpat sig fram.
Den finns där nu som en del av mitt medvetande, ogripbar som flytande gele i mina händer...är där i själslig förnimmelse.
Ett ögonblick av klarhet, några andetag under insikt.
Idag är så mycket mer än igår ändå har ingenting förändrats.

Vem gav mig svaren kan man undra.
En tacksamhetens tanke som stilla bön letar sig genom virrvarret av tankar och känslor, tar form och får vingar. -Tack säger jag.

-Varsågod säger du när du ställer ifrån dig koppen. Idag är vissheten borta...eller, nej, inte helt jag satte den på pränt. Om jag skriver upp för att komma ihåg det som jag får veta när jag inte är medveten om det så glömmer jag inte helt. -Varsågod säger jag när jag skrivit klart, nu kan du släppa taget och låta känslan leva fritt.

-Tack säger du och för koppen till dina läppar. Jag vet inte varifrån jag fick svaren, plötsligt var dom bara där. -Jaså, säger jag, du får sända en tanke..
-Ja säger du, tankspritt med blicken i fjärran. Idag är så mycket mer än igår, ändå har ingenting förändrats.