Hämtar näring ur din kraft, din lugna trygga värme mot min kind, på ditt bröst,
pumpar slår ditt hjärta starkt och varmt,
i din kropp.
Än finns tiden, som rinner, aldrig försvinner, är för att vara vi och nu,
här som då. Och kanske kommer vi se
det som var nu, som gnistrande ismosaik i strålande sol, kippande efter luft
i det bedövande kalla, vackra. Biter som eld på huden i våra ansikten, lägger isande,
bäddar med mjuka drivor, lockar, sveper in och omfamnar...
Där vi glöder, bedövade av skönhet och tacksamhet över ögonblicket. Blöder kärlek till den stunden liv.
Där på ditt hjärta stannade tiden, var allt och inget och jag somnade den morgonen...