Månadens bokpaket är hämtat på ICA. Jag klipper snabbt upp paketet. Njuter vid åsynen av fem böcker med helt olika innehåll. Jag stryker med handen över varje bok, med dess fina omslag.

Luktar på pappret, som för alltid ska påminna mig om när mamma och jag tog bussen till biblioteket. Vi hade en liten resväska med oss. Böckerna vi läste speglade andra världar, andra människor, andras öden.

Det var en flykt för oss båda. Bort från den grymma verklighet vi levde i. Där våld och hot hade sin boning. Styvfar föraktade böcker. Att läsa var ingenting han som karl skulle lägga tid på. Militärer var av hårdare virke.

Dessutom var det så, att mamma skrev kåserier, dikter och matreportage. Ännu en sak, han var hånfull om. Trots att hon fick in en liten slant till hushållet för detta. En hemmafru ska sköta man, hem och barn, ansåg han.

Böcker är fortfarande min tillflykt bort från orosdagar och ledsenhet. Att öppna boken. Sakta sjunka in i handlingen. Lära känna olika personligheter. Deras liv och verklighet. En del karaktärer är lika mig. Många helt annorlunda. Jag njuter av varje mening. Ibland kan jag hitta skrivfel och syftningsfel.  Jag är observant. Förmodligen beroende på mitt gamla yrke, att granska andras texter.

Jag brukar säga att jag är mordisk. För att jag älskar välskrivna deckare. Förmodligen för att jag aldrig fick utlopp för min ilska och rädsla som barn och ungdom. Jag klistrade på en mask av rolighet. Berättade aldrig för någon hur vi hade det hemma.

När jag blev äldre vågade jag berätta min historia. Jag öppnade dörren till helvetet och började skriva. Inte ens jag själv förstod hur hemsk min historia var. Våldet var något som drabbade hela familjen. Men plötsligt fick jag flashbacks om sexuella övergrepp. Och började förstå och minnas. Det blev min läkedom. Även om ärr fortfarande finns.

Men nu väntar en kopp kaffe och en karlsbaderbulle. Och en av de nya böckerna. Jag öppnar boken och kliver i en annan värld.