I städer och byar är det nu tyst
Äntligen har dagens ljus försvunnit
Blivit dränkt i det förödande skenet
Och ingenstans höres ett knyst

Ljuden är kvävda
Av olycka och av förödelse
Det är vår verklighet
Vad du än må hävda

Trots det vi sakta hasa oss fram
I vad som mycket väl skulle kunna vara
En tunnel av oändlighetens kval
Som vi tidigare längs med drog avskurna huvuden
och lemmar från bildliga lamm

Det är för sådana som oss
Media har lärt dig att hysa agg
då våran verklighet är ett kontinuerligt stigmatiserande,
med en bild som säger "alkohol, missbruk och slåss".

Och slåss är precis vad vi gör:
Varje dag och natt är kontinuerlig en kamp
Och när du ligger tryggt i sängen och sover
Så ligger vi i fosterställningar och har kramp
Mörkrets svärd riktade mot våra halsar
Varje andetag under konstanta och direkta hot
När vi sedan länge längs de nedblodade vägarna
tappat våran identitet och våra beskyddande lansar

Du säger att vi saknar tro och hopp
Men tvärtom är det du som i dumhetens
och naivitetens förblindelse
Saknar insikt och förstånd
Och förståelse för det mörka
Och tvivlar du på vad vi säger
så titta bara på våran kropp

Ett konstant lidande - En tro på det motsatta
Är den enda drivkraften
Som får våra sargade, slitna
och trötta psyken och lekamen
Att vandra vidare.

En konstant dualism kantrar vår tillvaro
Och mellantinget som bara kan beskrivas som "känslor"
Vare sig överdrivet positiva, eller negativa
Är något som vårat hjärta kastat ur dess närvaro.

Kanske, kanske vandrar vi
Mot vad som kanske
Är ett slut på något
Som kanske inte borde börjat
Övertygelsen är från oss total:

Friheten väntar

-April, 2012