Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Emigranterna

 

De hade stigit i land

lämnat skeppet på öppet hav

På skakiga ben tog de mark

i det förlovade landet

 

Stapplande för att finna

lycka och välbestånd

Fattiga och så arma

nära sin undergång

 

I de mörkaste gruvor

nära jorden plöjde de

Inget blev dem givet

nöden tvingade dem på knä

 

Så de tog sin trygghet

vandrade över bergen

Sökte nya vägar

att jaga hungern på flykt

 

Över vida vidder

i den torraste öken

med spruckna läppar

och såriga kinder

 

Såg de en hägring

eller var det en verklighet

Det var något nytt

en början kunde de se

 

Och de prisade Jahve

föll sen ner i bön

Förundrade ögon såg

hur allt förvandlades

 

---

 

 

Skogsgläntan öppnar sig

och mellan träden sipprar ljuset

Marken så grön välkomnar

drömmar som föds till liv

 

Ur längtan växer hoppet

i deras hjärtans djup

Här ska de sätta bo

låta bygga en framtid

 

 

 




Fri vers av StinaJ VIP
Läst 286 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-10-31 13:50



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Mycket bra
2017-11-04

    ej medlem längre
Migration som i ett drömspel som hela tiden söker. När? Var? Människans välsignelse och förbannelse.
2017-10-31

  ULJO
Tänker på filme utvandrarna. Där man sökte lyckan i fjärran land. För alla blev det inte så bra man hoppats. Men en del i historien.
2017-10-31

  Marita Ohlquist VIP
Bra text som flätar det som varit med det som är!
2017-10-31
  > Nästa text
< Föregående

StinaJ
StinaJ VIP