Bristfällig, lösdrivande känsla hittar ingen rot, inget hem.
Den befinner sig bara i träsk mellan dagens ända till en ny slända!

Ordet inom mig har brister men inte tillräckligt för att tappa vikt!
Men så fort orden yppas eller nämns är jag en kritikers dröm

Ingen bryr sig, ingen förstår, men inte heller du som går!

Någonstans finns känslan av
att du skulle kunna se och uppfatta mig
Utan valmöjligheternas krav
Du skulle minnas mig
I allmänhetens dag

De som kritiserar dig finner dig ovärdig för deras distans och de närmar sig en romans!