Jobbiga ramar
EGENTLIGEN älskar jag ramar men
Ramat hela dagen å till slut blir jag så trött
tycker målningarna ser ut som isklumpar med klackskor joggande på stället
Färgblickarna tjurigt vända mot utgången nu igen!
som om de hört att de ska till en
upparbetningsanläggning,
flismaskin,
tråkighetsavgörande slamsug
fan
fan
å jag blir så trött å ledsen för
jag ville göra något som öppnade den här snäva extrahimlen å befria oss alla från varenda jobbig föreställning i ett nafs...
MEN Farbror kulturmannen som sitter på min högra sida
önskar att jag vore mer konsekvent
eller åtminstone spritt språngande galen på ett sätt som han kan begripa..
Har jag blivit min egen kulturman som säger att jag inte duger? Eller har jag en asjobbig kulturtant som vill ha ram nu helt plötsligt.
Vem är det som viskar i mitt öra att jag borde elda upp mina bilder och bjuda folk på korv med bröd istället.
För då skulle de bli mycket gladare än av mina målningar!!
Vem är det som
slår mig med jämna tandrader
konceptuell tvärsäkerhet
i minst en femtiometerslängd under vattnet
så jag hör musiken till hajen
tada tada ta ta ta
ja men
så jävla typiskt att jag ska ge mig på kulturmannen när jag är trött på mig själv.. för att jag har ont i armen av allt ramande
för jag är som en är
som en sett för länge på sina bilder
bilderna just nu griper efter lilla mig med FYLLEHÄNDERr å säger ååååå vad du är fin
VARFÖR ska jag ha ramar på mina målningar
jag gillar ju inte färdiga saker
skare va saker mera skare kring
Nej tack
nä.