En persisk pojke cyklade på sin
3-hjuling, dryga 3 år, på länsväg
på väg till pappa – lämnat sitt hus
obemärkt.

Trafiken var intensiv, pojken bland
alla bilar som hänsynslöst för runt
honom. Stannade genast och bilen
for i diket, kastade mig ut i trafiken.

I sista sekunden grep jag pojkens arm,
drog honom intill mig. Cykeln blev
till ”mos”. Såg då att det var grannens
enda barn. Lämnade cykel skrotet och
körde Arvid hem.

Lämnade Arvid till mamman som ej
uppmärksammat att han lämnat deras
gård. Ringde sin man Hussein som
omedelbart åkte till hemmet.

Hela familjen grät av chocken och
Lyckan!

Vänskapen fick en något ovanlig
början till denna persiska familj,
En vänskap som fördjupades.
Obruten!