Expanderar. Rör mig med stora gester, frammanar storslagna rörelser. Använder ett språk som får orden att vidga sig, rummet att förstoras tusenfalt. Vi talar om ett liv, ett inre seende, en påtaglighet – som vill förnimmas likt alltings ursprung och alltings uppståndelse.

Det är en värld vi kom till, en spegelsal av alla känslors beståndsdelar. Vi ser oss om, Vi närmar oss, vi erfar allting i oss själva. Med andra ord pågår hela livet med ansvaret vilandes på våra axlar, Ett helt livs orsaker blir vårt synsätts verkar. Sedan är vi där, som en central nyckelspelare i vår egen inre kamp. Så vi kämpar vidare, på våra sätt, enligt våra ideal, och andra människor, är bara en bricka i det spelet – alla andra – en orsak i vår egen upplevelse.

Så jag frågar mig om alla andras syften (Lika betydelsefulla som mitt). Men kanske är vi där i grunden av vår existens någonting mer är förklädnad och referensramar, någonting mer är bara analyserande och tänkande varelser. När tiden allt mer övergår till snabbare hastigheter frågar jag mig själv vilken roll som tankarna fyller. Oupphörligt är det ett maskineri, som vi förstår vidderna av i tystnaden.

I det ljudlösa är vi offer inuti, i det tänkande ett offer utav. Och jag kan verkligen se: människorna som är fullt upptagna av sina inre slöjor att de missar hela världens uppståndelse. För när vi är bekymrade, fyllda av sysslor, tänkande kring vår omgivning – missar vi vårt eget uttryck som en gåva av existensen. Med andra ord tänker vi oss ifrån närvaron, frångår oss själva, säger adjö till att få förenas hjärta till hjärta med det gudomliga i oss och till andra.

Språket som vi talar och skriver är bara en möjlighet av ordets innebörd. Det vi säger har en än djupare botten. Språket och våra formuleringar kan härledas till ett djup som tycks omöjligt att tänka sig till, så krafterna av det outtalade är kanske det ända som någon aldrig tycks höra genom orden. Vi talar om idéer, när vi menar våra drömmar. Vi utför mirakel, när vi talar om våra handlingar. Vi är djupa som det outforskade havet, fast än vi talar om yta, utan att se bortom vattenytan.