Gatorna bäddar ner sig och
vintern tar på sina koftor
grå mestadels och av ylle

Här vilar inga sorger
Bara en ensam tragedi

Hur går man genom livet helskinnad?

Jag går samma gator som igår
och tystnaden dånar i staden
medan människorna hukar tyst
Är det skräck i deras ögon eller
längtar de bara hem till katten?

Hur går man genom livet helskinnad?

Jag känner en vacker, ihärdig melodi
Den följer mig genom dagarnas monotoni
I spårvagnen svävar vi fram
En farkost skär genom skogen
förbi koloniområdet mot norr
Här är luften klarare och
livet smutsigare
Man kan säga att allt
ställs på sin spets
när ingenting längre är självklart
eller när mina självklarheter
ställs mot dina
och vems verklighet är det
som har företräde då?

I stormtornet står skyttarna redo
och på murkrönet försvararna på rad

Hur går man genom livet helskinnad
när allt andas strid?