jag tittar upp och drömmer
en annanstans
det är drömmar i blått
de är de bästa att gå vilse i
för sådana som oss

jag är ett nödtorftigt hoplappat exemplar
en människa i avsaknad av de flesta principer
(fick kasta dem överbord på vägen hit)
jag navigerar efter stjärnorna och
axiomet jag har kvar, mitt kall
är att söka skimret varje dag

det var någonting med oss
hur våra ögon såg på världen
och hur vi alltid satt med avigan ut
trotsiga små troll med ömma hjärtan
så malplacerade i allt det här
när vi bara ville vara underbara
känna livet i oss och skimra med solen
när dagarna öppnade sig

ett barn leker och livet är ett äventyr
vad önskade du en gång
när du ännu inte kände världen
vad drömde du om då?
när lycka var en glass i solen och
att i fantasin få klättra upp på
regnbågen utanför ditt fönster
eller att cykla på stigen i lillskogen
de dagar som var långt innan tiden fanns
och minns du det nu?

i skymningen växer skuggorna
vi kan snubbla över hemligheter
vi önskat att vi aldrig skulle se och
natten kommer och bäddar in vår värld
där alla drömmer och älskar och
längtar efter något mer

då ser jag upp mot stjärnorna
och undrar finns det något där
eller är det bara allt det här vi ser