eftertänksamhetens tid

minnet ej glömmer

lämnar varma spår

kroppens längtan

måste glömma dig

för mitt eget bästa

såväl som ditt

var ej ämnat bli vi två

två själar i natten

sökande den andre

så fel i tiden

men känslorna sa sitt

ändå vi ej nuddat varann

varma känslor där fanns

heta ord som byttes

tände gnistans glöd

två stjärnor föll

två stjärnor slocknade

ödet stod oss ej bi

förödande var domen