Vart går våra tankar en söndag som denna

när ingen må lyfta sin hand fast de vill?

Vems villkor må världen på nytt kunna skönja

vart går vi,

vem trollbinder mänskorna så?

Vet du, min själ, varför världarna tvekar?

Vet du vem stenarna tilltalar här?

Världen är vid och förmår inte sovra;

aldrig har klipporna vacklat som nu

Säg mig den tröst som må öppna en flod

av tårar, av sorg som får rämna en stund

Lär mig att se varför världarna bränner

en strimma av hopp fastän dånet är där

Lär mig du stad att förvandla en ängel,

till liv och till hopp

som du vittnar om än

© Birgitta Wäppling, 3 december 2017