Så sitter jag återigen på samhällets lägsta trapp,
jag har tappat mitt ord på en viktig papperslapp.
Vad var det för ord? Var det kort eller långt, var
det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu innan man föser dig bort – du eländiga
”barfotabarn” i livet…

Lyfter studentmössan för en hälsning, lyfter den
akademiska hatten, gör honnör med officersfält-
mössan på; enligt seden. Hälsar så glatt med ett
vänligt leende, så tacksam att det mobila avsalt-
ningssystemet implementerades på kära Malta att
Sea Walk med norrmännen lyckades, att Harry
Boy gav full ”pott” för ledningsgruppen när Telenor
Mobilstart skapade access för samkörning med
Databasen. En dyr historia för ett litet bolag.

Som så mycket annat lämnades mitt entreprenör-
skap och innovativa förmåga vid sidan av…

Står upp, men ligger ner och känner tacksamt
och skuld till att jag är jag och ingen annan…
Tack för kaffet och den ljuvliga konjaken som
speglar mina gul/gröna ögons ledsna färg.

Ett äkta ”barfotabarn” av vår tid!