Sorgen slår ut som en svart ros och inuti den en ny
som slår ut som slår ut
jag får själv måla den starka rosa rosen
orkar inte idag
öppnar sig öppnar gör sorgen
bygger om
jag stirrar ut i mörkret
hör gatuarbetarna lägga asfalt i stationsbacken
jag viskar
här är jag smärta
bygg om mig så jag blir tillräckligt stor
möjlig att finnas kvar i
spräng mina gränser och kalla mig din älskade!