Min ångest är dov, kvävande och starkare än allt på jorden.
Den gör mig till dess medbrottsling och skyller allt på mig.
"Gör det, så blir du av med mig sen" mullrar den från mitt allra djupaste och jag går blint på dess lögner varje gång.

Min ångest livnär sig på min svaghet och av att få mig lyda den.
Min ångest får orgasm av att se mig ringa till honom, eller skolka från skolan.
Min ångest bestämmer över mig, skrattar åt mig, vänder alla emot mig och hatar mig i minsta detalj.

Den är djävulen själv, och jag är så livrädd och ensam, för alla ser ju bara den som mig.