Det stora blå
en Marianergrav
11000 m djup
Djupblå, kall som is
att dyka i

En sexuell dröm
den omöjliga
Het som eld
så varm inombords

Var är vattnet
som törsten släcker
Var är hans händer
som stillar
heta flammor

Med bedjande blick
och tungors mål
Knäböjande
hon sig förnedrar

Vanmakten breder
sitt tunga täcke
Över hennes
arma öppna själ

Vari består livet
och denna kärlek
Om den inte finns
vem är hon då