vinterfjäril
kristallfjäril

rör vid nattens vinge
vilar
lagd över
vinterros

kvinnan i fönstret
gråter nattens tårar

av stjärnvida
kom vi
hit

hon steg in i natten
slöt hörsägen runt sig

i gryningen
ses hennes tårar

stråla
guld

hon läste orden i nattens vinge

än
då

sakta
med haltande steg

stiger
livet in i floden

flodens svarta virvlar
drar ned
åt

lägger hörseln till jordens bröst
för att höra hur hjärtan rörs

lyft
mig
lyfts

ser stammars blodådror
stiga bli
röda

knoppar
viks ut
i

helandesyner

jag sjunker
ned

kunde jag
smälta i din hand

så gled händerna ur varandras ögonsyn

hudens frostade glas höjda
frös till svallvågsis
jämnades
skrinnare drev med egg
med taggar
skärens dragna linjer
syntes
under
i
från

så gled händerna ur ögonsyn

fåglar skriar
med upprörda vingar
ur ögonreden
vågor klättrar upp för
upp och ned
vända
träd
jag märker att tankarnas oro
disharmoni
driver vindarna in i storm
i den stunden stiger jag in i stormens öga
allt detta för händernas modlösa glidflykt

vilar stilla under dagens vinge
nattblanka ögon
badar insikt
lotus stiger upp ur dimman säger
örnar ser med vässad syn
lotus lindar dimma runt vila

trädets nattskugga
klättrar uppför väggarna till huset
en spaljé för drömmar att hålla sig i

orden lagda
i ett rede av dun
svanarna fem gav

en rundel framträder i allt det är
i rundeln stiger ett strå upp

så gled händerna ur varandras ögonsyn

det kan spira
trots vintern du ser

strået bär en ispärla fylld med månsilver
tre droppar guld är däri

lyfter nattens mörker
det hon såg in i gryningstassar
var är strået jag såg
det är med dig
växer i din jord