det finns tillfällen
då mina steg leder mig
till industriområdet
vid gatans ände
det finns något meditativt
med de dova metalliska ljuden
järnskelettens klingande leder

runt fabrikerna darrar stängslen
likt parenteser runt ett invektiv
ovanför svävar en gråskalig regnbåge
stråk av dimma och rök
omöjliga att skilja åt
som getingarnas surr vid skogsbrynet
och stinget kommer alltid
när man minst anar
brännässlornas hullingar
som rycker i huden
och väcker minnen till liv
följt av rodnaden och svedan

de stjärnformade ärren
efter sönderkliade vattkoppor
och myggbett
björkrisets piskrapp
barndomens prygling och mandomsprov
grannpojken ryckte benen av grodor
och skrattade hånfullt
jag stal en vingpenna
som kattens byte tappat
strök en röd linje i gräset
drog en gräns mellan mig
och den jag förväntades vara