Bananskalet,
det som jag aldrig smakat på,
men alltid, så klockrent, bara av misstag,
lyckas fastna i

och rädslan,
som tusen sönderhackade småhål i en domherres oskyldiga bröst,

regntung syrefattig tallbarrsskog i November,
sådär, ohörbart tyst,
dimman ovanför vattenytan, gungande mot vassen,
då hela morgonen sover,


minst hundraåttio med tjugo andetag i minuten,
dundrar förbi

krock
pang
bom

tålamod är en fiskares bäste vän,
du måste vara allergisk mot fiskben

det viskas om sprickor bakom min pannlob,
en själ som skapar sig självt i skärvor,


jag lyssnar inte speciellt noga till just den sången,
kanske därför att jag hör för bra...
eller därför att


skärvor flisar så otroligt mycket vassare
än en hel fågelflock någonsin kan komma i närheten av att se en grå oktoberdag,



krock
pang
bom

återigen är dvalan ett faktum.