Ekot skrattar.

Programmet är spärrat, utan förklaringar,
mellan perfekt uppradad klarhet.



Suckarna ( är då fan) aldrig lätta,
eller,
så är mina fördjupa.

Rummet rymmer max fem
trots detta trängs omkring tio ,
minst tjugo minuter försent,
desperat.

Det röda, klara,
olagligt, hotfullt gråtande,
också ekot som skrattar,
lika hånfullt,
varenda gång.