Jag tyckte jag sett honom förut

Slarvig linnekostym


Hans ögon var allt annat

Som intensiva grågröna klot


Kände att jag nog borde gå



Jag valde att stanna

Försiktigt

På andra sidan


Hans ögon glödde

Svepande var hans blick



Som om han väntade på en gudinna typ



Hans krycka var den möjliga utvägen

Jag är ju martial art kille

Hann jag tänka



Innan han stod där framför mig

Höll sin hand mot min kind



Jag var mållös




En man som är handikappad kan inte göra mig rädd

Han tog både min rädsla och allt jag någonsin varit

I sin varma famn


Jag vet inte vem han var

Men jag mins kramen



Då på bron


Jag vill träffa honom igen

Men han är upplöst

Av intet



Jag glömmer dock aldrig








Mannen på bron