piskar upp en ofrivillig ansträngning som kämpar för lugnet
lögnen lämpar sig bäst när den mörka sanningen är vaksam rakt fram med avstamp i dragkamp om det rätta
så man ljuger för sin omgivning
och jag är nog inte den enda
nöden kan dra åt helvete jag behöver inget behov
men överallt bedövar drycker en bedrövad gestalt och beroendet det beror
betrott är mitt knark
och smärtan har stått vid min sida sen långt innan jag förstod att den fanns
först sol och sen svart
konsekvenser av handlande 
måste sluta upp med att gå över gränsen för att i kaoset kunna samla mig
jag vet att det är bäst att vara stark i hjärtat
men
hur går det till?
när modet är nån annans, gömt på gården intill
låt mig dränka min oro eller min oro dränka mig
andningsnöd och minusgrader 
jag letar efter det enkla mig i den tomma lokalen
hallå är du här?
jag ryser av ekot
alltså finns du i det snåriga svåra!
det såriga ska vårdas och anpassas till det hela och rena 
men jag ser bara dekorer som smutskastas och vid den skitiga väggen så står man än
du vet stålmannen
det skulle kunna varit jag men mina svagheter dominerar
se på allt det vackra
är jag betraktaren eller nån ni känner igen?
sen är det den
känslan av att vara sämre än sämst
som leder mig till platsen där jämret finns jämt
instängd 
syns inte 
det finns inget signalement 
ett svart hål med mörkret som skriker HEJ!!
så vem hälsar tillbaka och hur går man tillväga för att få hälsan tillbaka?
jag vill älska min dag men sitter mest och hatar på rutin
klagan och snarstucken bitterhet viner kring mig men jag orkar snart inte mera besvikelse i mitt liv
sömndrucken 
vaknar upp drömstucken
omtöcknad i täcket 
man är öm och man suckar, darrig kliver upp å måste hålla mig i räcken
är dum 
och jag ruckar alltid på fel jävla lucka för länge
spring spring spring!!!
denna hästens visioner är för stora för stallet
men eländet surrar fast mig mens mina demoner hurrar åt förfallet 
med den dunkla lasten som flaggskepp är det inte lätt att få ro på det stormande havet
och finns det nån anledning till att bemöda sig besväret att orka med den nästa dagen?
JAG MÅSTE
även fast jag mest bara blir ledsen av att spektaklet
men jag ska fan vända på det blodröda bladet
och slänga bort obehaget JAG SKA
finna harmoni och få känna den obrända smaken
men lämnad här naken är det inte lätt att samla värme till det kallfrusna jaget
servad av fördärvet snart nyförvärvet i a laget
fan fan fan
att morgonen blev frågan och dagens drog blev svaret
traskar i aska utbränd varslad av livet uppgiven vaskar mitt guld men finner bara sten
fast jag e full och hög nu 
så e ja så tom snart
för jag är inte inställd på frälsning, att få se gud i ett sken
jag har inget tilltänkt rustning som skyddar mot slag ifrån meningslöshet
allt jag vet är att ingen längre borde se mig som mig själv så föreställningen är nu slut och ridån den går ner helt