Kanske är det bara i mitt huvud som det stormar orkan,
för stimmigt,
för jobbigt.

Kanske är det bara i min värld orden träffar för hårt,
för ofta,

kanske, kanske, kanske,
inte ett enda om och men,


skriver jag ett brev till hela världen om min död,
skulle möjligtvis jägarna som egentligen vill köra ambulans förstå mig,
förövrigt är min existens lika med noll.

Djupet under ytan, känner aldrig någon annan av,
inte heller stressen i ångan,
bland allting det där,
som kanske bara lever i mitt huvud,

dödslängtan hälsar på och drar i mig , igen,
men denna gången vinner jag,
fast, det är jobbigt,
att min värld har börjat bråka såhär igen,
som så många gånger förut,

igen, igen, igen,

längtar jag efter att allting ska ta slut.

Det är kanske bara i mitt huvud,
i min känslostorm som det rusar i femhundrasextio,
upp och ner,

så smärtsamt,

bland skratten som inte ens är roliga.