Vätterns yta speglar himlen så att det längst bort mot horisonten inte går att skilja dem åt. Landets armar sträcker sig på båda sidor ut i intet, och Visingsö svävar som en tunn skiva emellan dem. Himlen är vit, vattnet är vitt, och jag står i den vita snön på perrongen. Bara jag är mörk. Som en skamfläck på vätterbygdens rena lakan. Åker ner till snöfattiga Skåne igen.