jag ser henne, vacker och levande som en tulpan, och om jag inte tar henne så får jag ett utbrott som en vulkan, jag vill bli sultan men varför står jag livrädd, med pipskägg som om jag låg på min likbädd? iklädd en sorgdräkt med torgskräck, eller en ilsken för att jag är så jävla vilsen, en clown som är ledsen, jag är vilden på bilden eller solen på himlen varför kan stunden aldrig få bli rätt, då jag kan vara jag utan att vilja vara nån annan? Jag har nästan sagt hennes namn...