Det finns poesi
mellan varje månljus
på stjärnbeströdda stigar
på istäckta vatten
och mellan våra hjärtans slag.

Om jag hade förstått
att du inte längre skulle
måla min himmel
i blåa nyanser
skulle jag samlat alla vackra ord
och format dem till droppar
i mina händer
för att sedan
fukta dina svala läppar.

Tisdagsmorgonrymd
och stjärnor bleknar
över trötta horisonter.
Att fortsätta vandra
till ekot av din röst.

Mellan raderna i tyst poesi
finns vackra blåa toner
och
någonstans
där mellan
april och september
kommer jag alltid
en bit närmre dig.


Copyright text och bild/Änglaögon