På kontoret, diverse arbetskamrater, Sigrid, Annelie

”Vad skulle ni göra om ni vann på tipset?”

”Köpa en tidning, det är väl ungefär vad det skulle räcka till.”

”Nej, jag menar om man vann stort. 13 rätt och ensam. Storkovan.”

”Dom flesta som vinner brukar säga att dom ska betala av på lånen, göra en resa, och spara resten.”

”Resa, det skulle jag nog också göra. Till nåt ställe som jag inte skulle haft råd med annars. Inte Mallis.”

”Jag skulle resa till Berlin.”

”Väst eller öst?”

”Väst, vad trodde du?”

”Mera spännande med Östberlin, tycker jag.”

”Jag skulle åka till Afrika. Se the big five. Det vore nåt.”

”Italien längtar jag alltid till. Och säg inte att det är tråkigt, för det är det inte.”

”Du då Annelie, vart skulle du resa om du vann?”

”Dalarna.”

”Dalarna? Det var ju exotiskt. Där har man inte varit förr.”

”Vi åkte till Rättvik på sportloven när jag var liten. Det var jättefint där.”

”Visst, det är fint vid Siljan. Men finare vid Medelhavet, och finast i Västindien.”

Sigrids dagbok

Sprungit runt hela dan på stan och letat efter en pryl, strunt samma vad, jag fick ändå inte tag på den. Det var tydligen ingen efterfrågan, som det brukar heta. På sätt och vis är jag glad att den inte fanns att få tag på, då har jag ett skäl att åka till Gävle nästa helg. Ska fråga Gunilla om hon vill följa med.

Eller nej, tror jag ska fråga Ingrid på jobbet, vi var nere en sväng före jul förra året och hade himla roligt. Inget ont om Gunilla, men hon blir lätt otålig när det handlar om att handla. Hon gillar inte att strosa, att kolla på sånt man varken behöver eller har råd med. Hon väljer ut en affär, går in och köper det hon ska ha, och sen är hon färdig att åka hem. Tycker det är slöseri att irra runt. I andra sammanhang har hon minsann inga problem med att irra omkring, men just i affärer vill hon inte.

Ingrid däremot, hon är som jag. Kan strosa runt hur länge som helst utan att tappa humöret. Ser alltid något roligt i allting. Herregud vad vi skrattade, vi provade bl a tomteluvor minns jag. Inte så populärt bland expediterna, de trodde inte riktigt på att vi verkligen skulle jobba som jultomtar, som Ingrid försökte inbilla dem. Just nu finns det nog inga julsaker framme, men vi kan säkert hitta något annat att skoja med.

Undrar om jag ska fråga Annelie också? Fast det kanske Ingrid inte skulle tycka om, tror hon tycker att Annelie är lite väl tråkig. Det är nog hur som helst ingen större idé, tror hon skulle tacka nej till förslaget ändå. Förresten borde vi kanske slå på riktigt stort och ta en helg i Stockholm.

Jättelänge sen jag var där. Det är alltid roligt att åka dit, det känns som man varit mycket längre bort, och framför allt, under mycket längre tid. Där finns så mycket att göra, så många affärer att gå i, restauranger att äta i, torn att åka upp i, kyrkor att besöka... nej, vad svamlar jag om, aldrig har jag gått i någon kyrka när jag varit på Stockholmsbesök.

Det borde jag kanske göra. Som motvikt till all tid jag brukar spendera i mammons tempel. Det är bara så mycket roligare i de helgedomarna, och man kan inte hinna allt. Nästa gång jag åker ner tror jag i alla fall att jag ska försöka peta in någon annan aktivitet. Någon teater kanske. Opera.

Du milde, där går jag inte som barn i huset. Men någon gång kunde vara kul. Lite större än vår lilla teater. Lite mera av allting.

Nej, mycket mera av allting. Mera trafik också, mera människor. Jag brukar vara rätt slut när jag kommer hem. Och rätt tacksam att jag slipper bo där. Det kan bli för mycket av allt. Här kan det också bli för mycket ibland, men på ett helt annat sätt.

Som när alla vet att man varit i Stockholm, och ser på en gång att man köpt något som inte finns att köpa här i stan. Och kommer med gliringar om att somliga kan kosta på sig. Ja just det, det kan somliga, och det har somliga rätt att göra, så det så.

Gävle, Stockholm... varför inte satsa ännu högre? En helg i London.

Tänk, före ungarna, då hände det att jag bara stack iväg. Tog någon sista minuten och drog. Vet inte vad som hände sen, jag har blivit alldeles för bekväm. Och jag var ung... för sjutton, jag är ung. Långt kvar till pensionen. Då ska jag förresten börja resa mer. Inte till storstäder, utan till sol och vindar. Kanarieöarna, ja ja, det anses tråkigt, men det är faktiskt fint där. Å vad jag längtar ut ibland.

Vi pratade lite om det häromdan, om vart man skulle vilja resa om man hade råd, om man vann på tipset. Berlin sa Ingrid, Lotta tyckte Italien, Venedig, Staffan drog till med Kenya, safari. Annelie sa Rättvik.

Rättvik! Ja, det gäller att drömma stort när man är ung. Om jag var ung, yngre, yngre! skulle jag nog drömma om lite mer spännande platser än Dalarna. Australien, Nya Zeeland, Kanada. Tänk, den där ön där Anne på Grön-kulla bodde, dit skulle jag vilja åka.

Det vore något för Annelie, hon som läser så mycket också. Ett par månader i Kanada. Plugga lite språk, bo billigt. I familj kanske. Men visst, hon har pojkvän nu. Kan inte lämna honom ensam. Ja ja, vissa fastnar tidigt, med betoning på fastnar. Ska prata med Ingrid om Stockholm i morgon.