man hör fler och fler människor
som inte kan tala rent
även i massmedia
och fler och fler
som inte orkar läsa en bok

man kan vifta bort detta som ointressant
eller man kan se det som ett allvarligt tecken
på handikappande brister
i individens förhållande till sig själv
och omvärlden

att inte behärska "talapparaten"
och klart och tydligt kunna förmedla
den inre världen till omgivningen
utan att tveksamheter uppstår,
pga själva talet i sig,
kan djupast sett handla om oförmågan att bli vuxen
och att det bottnar i brister
i de nära relationernas kommunikation;
man har inte blivit lyssnad till
och tappat intresset för/modet till att artikulera

att inte längre orka läsa en bok
kan i princip ses på samma sätt
men åt motsatt håll,
dvs oförmågan
att ta in en annans värld i sin

bägge svårigheterna påverkar dialogen
mellan psyke och omgivning/samhälle
något som kan vara ett av många tecken idag
på att strukturerna faller samman
på alla plan:
från föräldern och barnet
till regering och folket

men som vanligt
så kan man också skita i det
och bara hoppas på att tiden
rättar till saken
vilket inte är särskilt troligt

man har inte blivit lyssnad till
och tappat intresset för /modet till att artikulera
sin inre värld

vi är mycket trötta
"jag orkar inte"
och i vårt "frisinnade" samhälle
blandar vi ihop tolerans med nonchalans
och låter alla vara som de är
fast vi vet att något är fel

vi har slutat att bry oss
och symtomfloran exploderar
kanske mot ett fascistiskt samhälle
där vi till slut
inte accepterar nånting

det kan vara strunt
det jag säger nu
och jag är den förste som hoppas
på att jag verkligen inte vet
vad jag talar om
men varför blir jag berörd av tecknen jag hör ?