"Är jag då efterbliven, för att jag pratar med, gudarna."

Ser ni det handlar om utomjordingarna, som i skatorna
därför ska vi kommunicera och mata denna fågel-arten.

-Ja, jag har sett de som finns i katterna, men utrotade..

-Nu pratar vi om de från planet-polis, de som bär osynligt
och när de är hos er, kan jag ju lyssna på allt som ni säger.

-Jag kröker rummet och går in i framtiden,
då finns det självklart inga väggar som här.

"Att vilja ge pris för denna upptäckt är
som att få pris för att lyckats gå upp på
trottoaren, och ja, se så liten man är då..

"Var inte rädda, det finns ingen avlyssnings-grej,
hemma hos mig,
det är någon annan som lyssnar av er.,någon nära
någon som.,gå tillbaka till 2015, vem har nyckeln"

Sen., kan ni ringa till polisen.

-Men hur vet vi om vi kommer
fram till den riktiga polisen, då?

-Ja, det är det här som är psykologiskt.

-En nedbrytning utan dess like..

-Att inte veta om utomjordingen, tar kontakt.

Nej, jag tänker mera på, att ingen svarar mig.

Aha, du menar att de finns i luftrummet? -Ja.


"Ni avlyssnar mig, det här är inte eran film," sa upphovsrättsinehavarinnan till luften där signalerna for omkring. "Se mig i verkligheten och ni ser ett annat liv," fortsatte hon. -Och det kommer mer..

Men herregud, det här behöver vi reda ut..
Det var det bästa jag varit med om..
Nu låter du som polisen, det enda hon säger.

(Och så höres understödet.)
"Var inte rädda, det finns ingen avlyssnings-grej,
hemma hos mig,
det är någon annan som lyssnar på er.,någon nära
någon som.,gå tillbaka till 2015."

(Förhöret fortsatte.)
-Vet ni vem som bar på nyckeln till lägenheten?
-Ja, vem hade hand om den, vem var den kvinnan?
-Det var grannen, nu blir jag rädd!
-Det är en känsla, gå på den..
-Det kan vara vägen ut..


Är vi inlåsta.