Okej så slutet kom, tidigare än väntat och inte på det sättet som jag hade velat. Jag förstår. Du längtar för mycket. Till ett liv utan mig.
För vad är jag egentligen?
bara en pinne, en ynklig käpp.
Ett köttstycke.

Såg du mig, egentligen? När jag andades, av kärlek, där under din mjuka kropp, mellan täcken och kuddar. När jag sa till dig, att du hade hela mitt hjärta, hos dig i din kärlekskista, och att det var just där jag ville vara. Bara där. Såg du mig då?

Jag skulle vilja tacka dig, tror jag...
för att du fick mig att älska dig så jävla mycket.

För du ska veta.....att jag känner,
och att jag alltid kommer att känna... dig i mig.