Då

Sett från ett jättelikt panoramafönster

så var du och jag

kärleken, flydd till världens största äng

vi var... en vit och en brun häst, rosa rosor vid en rullstensmur och det simpla, underbara livet, som andades av våra nyckelpigor


jag sveps med i dina konturer vart jag än tänker

...och det är så vackert



Sen

Jag är gammal och grå

och kommer inte få tillbaka det tillfället

i tiden


när jag insåg att jag borde ha sprungit efter dig, i regnet


och att jag fortfarande då hade en chans
att ge dig det som du ville ha


det som jag var

för rädd

för att ge



Nu

Verkligheten dyker på mig

just här och nu, och jag tittar ut på den
verkligheten
och ser att himlen
är precis sådan
så vacker
att jag önskar att jag kunde
måla av den

och tillägna den
vårt vackra panorama-oss