Som fuktiga fotsteg i sanden, bleknar ditt ansikte bort i vågorna som sköljer över

jag minns känslan, men jag ser inte avtrycken, inte längre

En lukt av något bekant som en gång var tydligt placerbart,

är endast en igenkännande svag assosciation av något oskarpt

Du förlorade formen över något identfierbart i takt med att tiden flyttade fram

En gång kunde jag ta ta på dig, känna dig, lukta dig, följa dina spår

Nu är du mer av ett blekgulnat kort jag försöker minnas som något fint

något jag höll kärt, men sedan tappade bort.