Dina fingrar längst mina konturer
de vandrar i oändliga turer
mina fingrar på ditt bröst
ritar mönster och finner tröst

Du kysser min panna
jag viskar att du får stanna
så du håller om mig när mörkret kryper närmare
gör mitt hjärta lite varmare

Varsamt frågar du om jag vill
det är ju det enda jag vill använda natten till
för min väntan på dig var så intensiv
förbryllar och förgyller mitt ungdomsliv

När väl rummet har fått in morgonljus
säger du att du bara vill stanna i mitt hus
svarar att jag aldrig vill lämna sängens värme
du håller mig fast och drar mig närmre

Men nu är 180-sängen för stor
och i hallen står bara mina skor
för mina ord räcker inte för att få dig hit
tänker att du inte gör så med flit
bara att distans håller i sär
även fast man är kär.