Du kan inte tämja mig
över vidder vita
har jag färdats
mött frostens täcke
känt hur det lamslagit mig

På djupa hav i stormens öga
simmade jag mot öppet hav
hittade en strand att vila på
kraften är det som bär
vidare mot något nytt

I överlevnadens djungel
byggde jag ett slott
med torn och tinnar
och tysta rum med bäddar
att vila på

Det var en tröstens vila
en fridens plats
full av prunkande blommor
som doftade så ljuvligt
och fick mig att andas

Hit kan jag alltid resa
när dina slag ekar
här finns en plats
där jag är jag
Du kan aldrig tämja mig