Verkligheten rullar in
I dyning efter dyning
Nu när människan besätter världen

Världens grus och sten har
Avsatts i det oväntade rum
Som är människans spegel av sig själv

Kaos i rörelse när världar kolliderar
Verklighet mot overklighet
Ingen sitter lugn i stormens öga

Värdet av en annan
Väger lättare än luften
Hon fyller med sitt avfall

Kultur är bara
Ett torn av lutande längtan
Efter tillitens tillblivande